Det kan mycket väl vara så att vi behöver lite pumpservice här hemma inom kort. Jag har nämligen blivit mer och mer övertygad om att den pump vi har inte fungerar riktigt som den ska. Därför vore det nog klokt av mig att tämligen omgående kontakta något företag som verkligen kan det här med service av pumpar Stockholm och dessutom kan göra jobbet relativt billigt. Vi har liksom inte råd att lägga ut hur mycket pengar som helst på en sådan här grej precis innan jul när det är så många andra utlägg på en och samma gång. Samtidigt kan vi inte heller strunta i pumpen helt och skjuta upp servicen av den då det vore en smärre katastrof om den lade av mitt under julhelgen, något sådant får bara inte ske. Jag vågar knappt ens tänka på hur jobbigt det skulle bli att vara utan pump fram till långt efter nyår.

Jag har på gamla dagar blivit alltmer orolig för att min hörsel kan vara i fara. Det är nämligen inte helt osannolikt att jag har dragit på mig vissa hörselskador genom mina stundtals inte helt genomtänkta aktiviteter. Har till exempel lyssnat ohemult mycket hög musik, otaliga konster och så. Kan inte liksom inte vara bra i längden. Frågan bara hur illa det egentligen är. Kanske är jag på att bli direkt döv och det är så klart inget som jag ser fram emot inte på något sätt få personer gör väl det. Men det kanske går att rädda situation om jag från och med denna dag tar det oerhört lugnt och inte utsätter mina stackars öron för mer högljudd tortyr. Jag hoppas åtminstone det, vore klart segt att behöva leva med hörselskador resten av livet även fast det inte är en lika stor katastrof som det var förr i tiden i och med att det numer finns snygga och smidiga hörapparater att tillgå.

Nu är julklappspaniken återigen över mig. Snart är alltså julafton och är inte klar med alla klappinköp på långa vägar när. I och för sig, de flesta av klapparna är ganska enkla. Men vad i hela friden ska jag köpa till min tonåriga kusin Maja? Inte helt lätt att svara på. Kläder kanske, det går ju alltid åt i den åldern. Jag vet att hon är helt galen i jeans från legendariska märket Lee. Kanske går det att ordna fram ett presentkort på lagom mycket pengar till Leebutiken. Får nästan bli så, jag kommer liksom inte på något bättre i det här läget och jag har inte direkt tid att sitta och grunna över det här i alla evighet. Det är fortfarande en hysterisk massa jobb kvar att ta itu med på kontoret och så. Går liksom inte att spara det till mellandagarna, då blir våra kunder sura, dessutom hade jag tänkt försöka vara ledigt i mellandagarna i år. Vore skönt, efter all denna stress har jag också förtjänat lite ro och vila.

Jag har för mycket prylar hemma, det är liksom inte längre något som helst snack om den saken. Känns inte som att jag själv får plats längre. Något måste helt enkelt göras och det illa kvickt. Den långsiktiga och mest rimliga lösningen är förstås att skaffa en större lägenhet. Men det har jag dessvärre inte råd med för tillfället, ej heller har jag tid och möjlighet att ordna fram en ny bostad eller att ta itu med alla bestyr som en flytt innebär. Därför är jag nu inne på att samla ihop ett parti av de prylar som jag inte använder daglig dags och stuffa undan dem någonstans. I vindförrådet får de definitivt inte plats så jag lutar åt att använda mig av magasinering i någon form, förutsatt att det inte kostar alltför mycket. Jag är som sagt inte stadd vid vidare god kassa i nuläget så det gäller att hitta något prisvärt alternativ.

Jag har jobbat på ett otal företag genom åren. Alltså inte något överdrivet stort antal, jag är inte någon ”hoppjerka” som man skulle ha sagt på femtiotalet. I alla fall poängen är att jag noterat en hel del saker. En av dessa saker är att man på många företag inte verkar ha någon enhetlig och genomtänkt strategi för nyrekrytering av kunder, besöksbokning och liknande. Det var åtminstone inte så på mitt förra jobb. Missförstå mig inte nu här. De var alldeles utmärkta för att inte säga branschledande inom sin nisch. Däremot så var ingen i ren reguljära personalstyrkan någon naturlig säljare. Ändå så hade man än valt att sköta den direkta kundkontakten internet istället för att lägga ut den på en extern och dedikerad aktör som exempelvis Telekompetens. Enligt min uppfattning är detta ett klart misstag. Nu kan det förstås hända att man sett över de rutinerna sedan jag lämnade men ändå, de hade haft ett större och mer lukrativt kundunderlag om de fixat den biten tidigare. Jag är övertygad om den saken.

Det börjar helt klart bli på tiden att jag skaffar mig en rejäl pool här. Ett flertal av mina vänner har redan gjort så och jag börjar frukta att jag ska bli sist kvar utan. Lämnad utanför som sorglig, bortglömd, föraktad och poollös paria. Någon som folk ser ner på och tycker synd om, vore verkligen inte alls särskilt kul. Anseende bland folk med inflytande betyder som de flesta insett väldigt mycket idag. Kanske är det inte direkt önskvärt att saker och ting ska ligga till på det här viset. Jag avstår helst från att lägga någon värdering i det. Men jag kan förstås inte låta bli att konstatera faktum liksom. Och min analys, utifrån dessa kända fakta, är att man inte kommer långt utan en rejäl pool . Den som inte har någon kommer alltid ha en massa frågetecken hängande över sig: varför har han/hon ingen pool, saknas kanske initiativkraft? Föreligger svårs skulder, kanske är de i så fall knark- eller spelrelaterade eller möjligtvis både och? Eller är det fråga om ett suspekt ideologiskt ställningstagande, kanske vill han/hon ha det som i gamla Sovjet alternativt DDR där man avgjort hade en negativ syn på privat poolägande? Sådana misstankar kan avgjort ligga vem som helst i fatet vid en eventuell rekryteringsprocess till någon framträdande tjänst.

Jag har alltid hållit den klassiska humorserien Herman Hedning oerhört hög. Kanske är det min absoluta favorit alla kategorier ifråga om serier. Få kommer ens i närheten liksom. Herman är så chosefri och opretentiös. Det är helt enkelt roligt, inget mer med det. Visst finns ”coolare” alster som det är mer korrekt och rätt att gilla. Men vem orkar egentligen bry sig om sådant trams? Inte jag i vart fall. Nej, jag är sedan länge förbi den där ängsligheten jag kunde känna i yngre dagar. Känslan att hela tiden vara rädd för vad andra skulle kunna tänkas säga och tycka. Nu vid något mer framskriden ålder struntar jag helt i vad andra tycker. Jag läser vad jag vill alldeles oavsett vad andra självutnämnda smakdomar kan tänkas yra om. Har liksom varken tid eller ork för sådant trams längrem den tiden är sedan länge förbi och kommer troligtvis aldrig mer åter.

Jag måste ha konstiga sovvanor eller något annat märkligt för mig i sovrummet. För hur ska man annars förklara det faktum att slitigt ut inte mindre än tre sängar på lite knappt sju år. Blir ju inte ens en två och ett halvt år per säng liksom. Mycket märkligt på alla sätt och vis. Tja, kanske är det fråga om någon slags kombination här som leder fram till detta snabba slitage. Till att börja med måste nog de sängar jag köpt vara av sällsynt dålig kvalité om det inte är så att jag tre gånger på raken lyckats med konststycket att köpa riktiga måndagsexemplar. Undrar vad oddsen för det är egentligen? Rätt höga förmodligen. Mm ja… just nu spelar den historiska tolkningen mindre roll, det viktigaste är att jag får fatt i en ny säng som håller längre tämligen snabbt här. För jag kan ju inte vara utan liksom, det håller inte.

Jag har mer eller mindre bestämt mig för att plastikkirurgi är det enda som kan hjälpa mig till en starkare självkänsla och därmed ett bättre liv. Tror liksom inte att det finns något annat alternativ. De andra är sedan länge uttömda. Tror det i varje fall. I och för sig är det väl inte någon större katastrof direkt, jag har sedan länge accepterat min belägenhet och är tillfullo beredd att göra det bästa av situationen. Något som jag naturligtvis alltid försöker att göra så långt det över huvud taget är möjligt. Vissa gånger slår dock allt fel, inte så mycket att göra åt den saken. Man kan förstås gräma sig rejält över klantighet etc. men det är inte särkskilt meningsfullt enligt min uppfattning, bättre naturligtvis att gå vidare och etablera nya rutiner för att undvika vidare missöden. De har jag nämligen tröttnat på ganska så rejält vid det här laget.

Jag behöver få tag på en bättre källa till domain information här och detta relativt omgående. Gör jag inte det föreligger klar risk att flera projekt som är iblandad i här blir svårt lidande och det vore verkligen inte bra någonstans. Nej, faktum är att jag inte vågar ta den risken under rådande omständigheter. De här problemen måste helt enkelt lösas pronto, inget som helst snack om den saken här. I nuläget är jag faktiskt beredd att betala för tillförlitlig information även om man egentligen inte ska behöva det. Handlar också i mångt och mycket om hur mycket tid man är beredd och faktiskt har möjlighet att lägga ner på sådana här prylar. I mitt fall är den tiden ganska begränsad, det går inte att komma ifrån. Så… ja jo jag får helt enkelt göra det bästa av situationen och anpassa mig så långt det över huvud taget är möjligt.

Jag har lyckats dra på mig ett irriterande och ganska jobbigt problem här. Visserligen inte livshotande eller så. Jag är exempelvis inte skyldig den colombianska knarkmaffian några pengar (vilket tydligen ska vara väldigt jobbigt) eller något i den stilen. Nej, mina problem är av betydligt mer vardaglig karaktär. Helt enkelt är det så att jag i dagsläget har en hemsida som jag försökt få styrsel på här under en längre period. Men dessvärre har det blivit så att jag inte har tid att hålla på med den något mer just nu på grund av en oerhört tung arbetsbörda på mitt vanliga jobb. Hinner inte med att producera något vettigt material till den här sidan och då är det liksom ingen mening att hålla på. Av denna anledning har jag nu beslutat mig för att låta projektet vila lite ett tag. Problemet är bara hur jag ska lösa det här med domännamnet. Vill ju gärna behålla namnet. Vore soft om det gick att hitta någon smart och inte alltför dyr park my domain lösning.